Sticka, sticka, repa upp, repa upp tills det blir BRA!

Då hade så mycket av nederdelen blivit stickat att det såg ut som en blivande kofta. Kort-korta boleron hade växt till sig och blivit en vest! Några funderingar fanns om den hade tillräckligt med vidd, men det var svårt att bedöma, så nederkanten sattes på en tråd och det var dags fär en ärm! Det kändes som en liten milstolpe.

Maskorna plockades upp, extra maskor under armen, det fick bli 14 stycke. Många? Det såg ut att behövas. Stickandet påbörjades på ärmen, med en lång rundsticka. Då kom jag ihåg två saker. Det ena var att jag inte gillar att sticka med en lång rundsticka  a la 'magic loop'. Och det andra var att det går runt, runt, i ganska hög takt, och hela koft-paketet skulle snurras med i samma takt. Inte skönt. Turligt nog fick jag av min mamma några stickor 3,5, som är för korta för att vara jumperstickor och för långa för att vara strumpstickor. Dessa passade utmärkt för ärm-stickning, i stället för den där eländiga långa rundstickan. Och fort lärde jag mig att snurra stickorna med-urs en gågn efter ett avklarat varv.

Så det kändes bättre igen. Tills dess att ärmen nådde armbågen ungefär. Då fick jag hjälp av dottern att bedöma vidden på över-och nederdelen. Jo, sa hon, den är för tight. Och eftersom jag hade bestämt mig att den här gången göra en kofta som blir BRA, så återstår inget annat än att repa upp tills över de sista minskningarna, och sticka om över- och nederdel. Men först skall det bli ärmar!

När ärmen är så gott som på full längd förstår jag att den är för sladdrig. Aldrig att jag får minskingarna så tätt på varann att det både ser bra ut och hamnar på rätt vidd vid handleden. Så den skall också göras om. Men först skall det blir ärm nummer två!

Där är jag nu. Kommer jag att bli klar före månadsslutet? Knappast. Men prioritering är solklar: i första hand skall koftan bli BRA. I andra hand skall den bli klar.

Sakteligen går det framåt

Koftan växer långsamt. Än går det framåt, än går det lite bakåt. Idag gick det lite bakåt. Jag har haft rejält med sticktid, eftersom jag vaknade toktidigt, och efter att ha legat vaken ett tag gick jag upp kl 7:00 och satte mig i soffan med stickningen. Då upptäckte jag att jag var något sent med att sätta av maskor till ärmarna, så koftan höll på att bli för stor!

Jag räknade och räknade, men det blev fel gång på gång, det gick åt en massa papper. Till slut skrev jag ner allt i ett kalkylblad på paddan, och då klarnade det. Mycket lättare att ändra små detaljer som t.ex. hur många maskor man lägger upp under ärmarna, eller om maskorna mellan raglanökningarna (3 i min kofta) skall läggas till kroppen eller till ärmarna. Och hur många varv som skall repas upp är också lättare att räkna ut.

Det hade nog blivit fel med provningen, förmodligen var tråden som var trädd genom maskorna inte tillräckligt avspänd så att stickningens fulla omkrets kom inte fram. Tror jag. Eller så var det något annat, ovana kanske, eller en rädsla att färdigställa en alltför tight kofta.

I alla fall så fick jag repa upp 6 varv. Det kändes som väldigt mycket eftersom varven blivit så långa straks innan det delas upp för ärmarna. Nu är det gjort, och med tillförsikt stickar jag vidare på överkroppsdelen.

Det blir ingen bild på koftan, det är ganska mörkt ute, och det finns inte mycket att se heller på den. I stället får ni en bild på ett par vantar som jag stickade tidigare i höstas, ur boken Varma tumvantar och några sockor av Eva Trotzig. Garnet är handspunnit, det ljusgråa och mörkgråa är från Blå Texel får, det röda är krapprotsfärgad Romney ull från fåren på bild i förrförra blogpost.

Spännande

eller skrämmande, så känns det just nu. Flera dagar redan har oket växt fram. Det blev dags att prova om det blir bra. Men stickningen krullar sig så mycket att det inte går att se om den är bra, nästan bra eller på tok för stor! Den har legat några dagar orörd. Men nu är maskorna trädda på en lång tråd, halskanten nålad på ett band och hela paketet ligger mellan två fuktade handdukar för att tvinga det i en plan modell.

Tålamod.

Varför krullar det sig som en stålfjäder? På andras bilder ser stickningen så mycket lugnare och balanserad ut.

Finns det smidigare metoder att tvinga stickningen att bete sig som ett plant textilstycke?

Varför

drar jag mig för att lägga upp? I måndags, när tredje steget i KAL-en publicerades så satte jag mig och ritade och räknade på hur det skulle bli, allt efter utmärkta instruktioner från Dödergöken. Inga problem, det såg bra ut, siffrorna stämde. Men resten av veckan har det bara legat, och det är inte förräns nu, i elfte stunden, att jag lägger upp. Meh, det är fegt och inte konstruktivt.

KoftKAL-en ska just hjälpa mig att lyckas med koftan, och på så sätt kommer garnstashen att minska lite så att jag kan spinna mer så att det kan bli fler lyckade koftor!

Nu har jag 101 maskor på pinnarna och ikväll ska det i alla fall bli några cm stickat!

Provlapp till KoftKAL

Provlappar. Teorin är fantastisk: sticka en provlapp och tröjan kommer att ha perfekt passform. Praktiken är en annan: sticka en provlapp, mät stickfastheten, bestäm antal maskor, sätt igång, och stickfastheten är en annan! Jag behöver sticka bra mycket innan en jämn stickfasthet infinner sig, och det brukar inte ske under provlappens tid.

Nåja, stickat en provlapp har jag gjort, och en rejäl en dessutom!

Stickor nr 4 först och sedan 3,5 mm. Det blev inte märkbart fastare och det tyder på att jag stickade lösare allteftersom (där ser ni!). Stickfastheten blev 20,5 maskor per 10 cm med st 3,5. Här ser ni också randningen bra, ganska breda ränder nu när provlappen endast är 15 cm bred ungefär. På koftkroppen blir det nog ungefär 2 varv per färgbyte och på ärmarna 4-8 gissar jag. Kanske jag ska försöka att få tunnare ränder på ärmarna med, det kräver lite planering.

Garnval för koftKAL

Innan jag kan sticka provlapp(ar) måste jag välja garn, ett eller några alternativ. Jag har ett garn som var enormt kul att göra, både färgning och spinnande, men som är lite knepigt att använda. Det är nämligen självrandande och spräckligt:

Det är 440 gram, och borde räcka. Tidigare stickade jag en kofta i finull och den väger 360 gram och har aningen tjockare garn. Nu vill jag göra den här koftan lite större, och skulle det mot förmodan inte räcka får jag spinna mera brunt garn, eller övergå till annan randning sådär 2/3 delar nere i koftans bål och ärmar.

Jag gjorde garnet några år tillbaka, genom att färga små mängder vit finull i olika grön-gul-oranga färger och kombinera det i spinnandet med brun finull. Ena singeln är växelvis brunt och nån av grönfärgerna medan den andra singeln är brun (för det mesta). De färgade partierna blir alltså spräckliga.

Tidigare gjorde jag en mössa i garnet, och ett par vantar. Mössan, en basker, blev så här:

Kofta på gång med KoftKAL

Nu är jag i gång med Stickameras och Dödergöks KoftKAL, det blir en intressant resa!

För det första vill jag sticka i handspunnet, helt enkelt för att jag älskar att spinna och för att jag har massvis med garn som vill bli något. För det andra så har jag provat att sticka i handspunnet och av fem försök har endast ett blivit lyckad, så pass mycket lyckad att det blev en av mina två älsklingskoftor. Nästa hemspunna och stickada kofta har jag på mig ytterst sällan, den tredje är riktigt misslyckad, den fjärde har aldrig blivit ihopsatt och den sista, en tröja, sticks vid halsen. Av alla dessa erfarenheter har det blivit svårt att starta ett nytt koftprojekt.

Men nu! Nu ska det bli andra bullar.

Min koftskiss liknar ganska mycket min lyckade kofta (som var en stickad nerifrån, med isydda ärmar). Den får vara lite längre och ärmarna ska gärna bli också lite längre. Detta är ungefär specifikationerna:

• V-hals eftersom jag då kan ha en tunn tröja under så inte koftan nuddar och sticks vid halsen.
• För samma anledning ska ärmarna vara långa men inte för långa så att en tunn långärmad tröja kan sticka fram vid handledarna.
• Den skall följa figuren men inte sitta tight, några cm extra utrymme tycker jag om.
• Den ska komma ner till höfterna men inte ända ner till höftknölen.
• Jag tror jag provar fickor.
• Om garnet jag väljer är spräcklig så blir det inget mönster, annars vill jag gärna ha lite spetsmönster längs knappslån och över ärmarna.

Detta är skissen:

Den ser enkel ut, jag hoppas att det inte blir krångligt med V-hals, men det är nog enda alternativet för mig som kli-ig person.

Nu skall jag dyka i garnförrådet och se vad jag hittar. Det finns ett garn i mina tankar, får se om det blir det garnet.