Jag räknade och räknade, men det blev fel gång på gång, det gick åt en massa papper. Till slut skrev jag ner allt i ett kalkylblad på paddan, och då klarnade det. Mycket lättare att ändra små detaljer som t.ex. hur många maskor man lägger upp under ärmarna, eller om maskorna mellan raglanökningarna (3 i min kofta) skall läggas till kroppen eller till ärmarna. Och hur många varv som skall repas upp är också lättare att räkna ut.
Det hade nog blivit fel med provningen, förmodligen var tråden som var trädd genom maskorna inte tillräckligt avspänd så att stickningens fulla omkrets kom inte fram. Tror jag. Eller så var det något annat, ovana kanske, eller en rädsla att färdigställa en alltför tight kofta.
I alla fall så fick jag repa upp 6 varv. Det kändes som väldigt mycket eftersom varven blivit så långa straks innan det delas upp för ärmarna. Nu är det gjort, och med tillförsikt stickar jag vidare på överkroppsdelen.
Det blir ingen bild på koftan, det är ganska mörkt ute, och det finns inte mycket att se heller på den. I stället får ni en bild på ett par vantar som jag stickade tidigare i höstas, ur boken Varma tumvantar och några sockor av Eva Trotzig. Garnet är handspunnit, det ljusgråa och mörkgråa är från Blå Texel får, det röda är krapprotsfärgad Romney ull från fåren på bild i förrförra blogpost.