Små tossor

Ullen kändes för kort för att kunna göra ett hållbart garn, och den ljusa färgen var för fin för att kasta ullen. Så då blev valet lätt att använda den till att filta tofflor, något som jag har velat göra länge. Det blev små bebistofflor, till en nästan ett-åring. Först stickade jag ett par jättetofflor: Sedan kastes de in i tvättmaskinen och då kom det ut stadiga små lurviga tossar. Hoppas att lillen blir glad!

Nya vantar

Det hände något tragiskt med mina nya tvåändsstickade vantar bara någon vecka efter att de blev färdiga: jag tappade bort dem! Letande och efterfrågningar till trots så förblev de borta. Då var det bäst att sticka ett par till! Det tar en evighet och därför blev de färdiga nu i juni, så jag kan ha dem kommande vinter.

Tretrådigt i nya färger

Nu har jag försökt något nytt, för mig i alla fall! Jag har spunnit o tvinnat 3-trådigt med 3 olika färger. Det blir ett något tjockare garn, rundare i diametern och från håll ganska jämt i färg men på nära håll syns det att färgen är ett resultat av 3 olika färger. Det blev ganska precis 250 (vilket jag tycker är rätt mycket för att få från 3 spolar), av rött, oranget och mörkt lila.


Jag föreställer mig att om jag färgade en sats på 250 ull på samma gång och använde allt färgpulver som jag använde för de 3 olika färgerna i den satse så skulle jag ha fått färgen som syns på avstånd. Men nu har det blivit mycket interessantare med 3 färger i tråden.

Garn i 2- och 3-ply

Garn i 2-ply:

Och garn i 3-ply:

Vackra färger!

Blå Bertil

Senaste året har jag huvudsakligen gjort får utav keramik. Det här är Blå Bertil. Han skulle ha blivit mera svart än blå, så du ser hur oxider kan överraska en. Hornen är helt fantastiska, de liknar horn på riktigt!

Tvåfärgade tvåändsstickade vantar

Vilken teknik! Det blir varmt, smidigt, tätt, tål fukt och dessutom blir det så snyggt! Titta bara på dessa grå-röda vantar som inte är färdiga men som redan är så vackra. Det säger jag inte ett dugg för att framhäva egen skicklighet utan för att tekniken och färgkombinationen och modellen helt enkelt är gjorda för varann och blir en lycklig familj tillsammans.

Tvåändsstickning

En ny teknik! Länge efterlängtad och nu har den avslöjat sina hemligheter för mig, och det är så fantastiskt. Jag gillar gamla textila tekniker, ofta är det vackra modeller och mönster med en berättelse som hör till. Och jag blir så förundrad över allt arbete som man behövde lägga ner på att tillverka allt man behövde. Kvinnor kunde ju inte sitta stilla om de skulle sticka alla plagg till hela familjen som behövdes på ett år...

Första projekten blev små handledsvärmare i blått och vitt som dottern gärna ville ha:



Och därefter blev det ett spännande projekt! Jag hade en hel mängd med tunnt spunnet och löst tvinnat gotlandsgarn hemma, som jag gjorde för några år sedan. Men det var svårt att veta vad det skulle bli. Nu skulle det testas! Det är ju tunnt och tvåändsstickade plagg är ofta gjorda med tunnare garn. Dessutom kunde man tvåändssticka med s-tvinnat garn om det är löst tvinnat och det var det här garnet. Så jag bestämde mig för en enfärgad modell på vantar med en enkel rutform av O-maskor och det blev det här:

Rutformen syns inte så väl, det beror på att garnet inte är helt jämnt och dessutom är gotlandsgarn lite spretigt av sig, det blir gärna lite luddigt och fluffigt. Men vad gör det? Dessutom syns det då nästan inte att rutformen är ganska olika (glömde att börja i tid och sedan trodde jag att jag visste hur det skulle vara, fast det var inte som i beskrivningen). Jag är lycklig som ett barn och stolt som en tupp (bättre: höna) och älskar vantarna. Det är definitivt slow knitting, i samma anda som slow cooking och mindfullness men kanske det också är tjusningen med det.