Sticka, sticka, repa upp, repa upp tills det blir BRA!

Då hade så mycket av nederdelen blivit stickat att det såg ut som en blivande kofta. Kort-korta boleron hade växt till sig och blivit en vest! Några funderingar fanns om den hade tillräckligt med vidd, men det var svårt att bedöma, så nederkanten sattes på en tråd och det var dags fär en ärm! Det kändes som en liten milstolpe.

Maskorna plockades upp, extra maskor under armen, det fick bli 14 stycke. Många? Det såg ut att behövas. Stickandet påbörjades på ärmen, med en lång rundsticka. Då kom jag ihåg två saker. Det ena var att jag inte gillar att sticka med en lång rundsticka  a la 'magic loop'. Och det andra var att det går runt, runt, i ganska hög takt, och hela koft-paketet skulle snurras med i samma takt. Inte skönt. Turligt nog fick jag av min mamma några stickor 3,5, som är för korta för att vara jumperstickor och för långa för att vara strumpstickor. Dessa passade utmärkt för ärm-stickning, i stället för den där eländiga långa rundstickan. Och fort lärde jag mig att snurra stickorna med-urs en gågn efter ett avklarat varv.

Så det kändes bättre igen. Tills dess att ärmen nådde armbågen ungefär. Då fick jag hjälp av dottern att bedöma vidden på över-och nederdelen. Jo, sa hon, den är för tight. Och eftersom jag hade bestämt mig att den här gången göra en kofta som blir BRA, så återstår inget annat än att repa upp tills över de sista minskningarna, och sticka om över- och nederdel. Men först skall det bli ärmar!

När ärmen är så gott som på full längd förstår jag att den är för sladdrig. Aldrig att jag får minskingarna så tätt på varann att det både ser bra ut och hamnar på rätt vidd vid handleden. Så den skall också göras om. Men först skall det blir ärm nummer två!

Där är jag nu. Kommer jag att bli klar före månadsslutet? Knappast. Men prioritering är solklar: i första hand skall koftan bli BRA. I andra hand skall den bli klar.

Spinnarplaner 2015

Gott Nytt År! Happy New Year! Gelukkig Nieuw Jaar!

Fyrverkeridimmorna har lagt sig (det var en kortare tid man fick tända fyrverkeri här och det verkar att man höll sig till detta men brände upp lika mycket som andra år: det blev ett himla intensivt knallande runt 12-slaget). Så nu är det dags för en liten summering av 2014 och lite planläggning för 2015. Eller ett försök till planläggning iallafall.

En snabb titt tillbaka till början av 2014 visade vilka planer jag hade, så nu ser jag vilka av det som blivit förverkligade. Planerna var att ta hand om en massa fällar: av Finull (har tvättad båda två, kardat den ena men spunnit nästan inget av dem), Gotland (har sorterat men inte tvättat), Gotland-Dorset korsning (har tvättat och kardat, spunnit en del och färgat en del) och Romney (har spunnit upp den, det blev delvis vitt garn men det mesta är syrafärgat i olika färger).

Sedan hoppades jag på en spinnträff med några Ravelry kompisar på sommaren och det har blivit av, tack för det!

Väva band ville jag göra och mycket riktigt skaffade jag en bandvävstol och det blev 2 fina band. En ser ni här, vävd av handspunnen Leicester Longwool:

Sticka tröjor har jag gjort (2koftor och en tröja) men det var ingen succe med passformen. Så nu deltar jag i Dödergöks Uppifrån och ner koftKAL så att det äntligen blir någon tröja/kofta som är användbar. Och växtfärga ville jag göra, det blev hundkex, vassvippor, lökskal och krapprot, fina färger allihopa!

Det jag också har gjort och som inte var planerat, är att ge en spinnkurs! Under 3 kvällar har jag och en spinnkompis lärt ut spinnandets baskunskaper till 10 intresserade kvinnor, och det var otroligt roligt och stimulerande. En gång i månaden är jag värdinna för en spinnträff hos vår ullförening, så förhoppningsvis kommer det en del av dessa elever till träffarna när de sätter igång igen detta år.

Under året blev jag med fler fällar (bl.a. Blå Texel, Dorset och Leicester Longwool) och det har känts som skrämmande mycket: jag har ansträngt mig att inte ta emot fällar av sorter som jag redan har eller har spunnit. Det lyckades men än så finns det spinnmaterial här hemma! Det vill jag jobba på.

Av en Ravelrykompis fick jag underbar norsk ull som jag längtar till att få börja med, jag vill absolut pröva den denna vår!

Nya utmaningar för 2015 blir att spinna silke. Och så vill jag spinna mera boucle garn.

Det här året skall jag återigen börja notera det som blir spunnit i en excel ark, det är praktiskt och faktiskt kul.

Och så hoppas jag på en spinnträff med några Ravelry spinnkompisar igen under sommaren! För att spinna tillsammans är nästan det roligaste som finns!

Sakteligen går det framåt

Koftan växer långsamt. Än går det framåt, än går det lite bakåt. Idag gick det lite bakåt. Jag har haft rejält med sticktid, eftersom jag vaknade toktidigt, och efter att ha legat vaken ett tag gick jag upp kl 7:00 och satte mig i soffan med stickningen. Då upptäckte jag att jag var något sent med att sätta av maskor till ärmarna, så koftan höll på att bli för stor!

Jag räknade och räknade, men det blev fel gång på gång, det gick åt en massa papper. Till slut skrev jag ner allt i ett kalkylblad på paddan, och då klarnade det. Mycket lättare att ändra små detaljer som t.ex. hur många maskor man lägger upp under ärmarna, eller om maskorna mellan raglanökningarna (3 i min kofta) skall läggas till kroppen eller till ärmarna. Och hur många varv som skall repas upp är också lättare att räkna ut.

Det hade nog blivit fel med provningen, förmodligen var tråden som var trädd genom maskorna inte tillräckligt avspänd så att stickningens fulla omkrets kom inte fram. Tror jag. Eller så var det något annat, ovana kanske, eller en rädsla att färdigställa en alltför tight kofta.

I alla fall så fick jag repa upp 6 varv. Det kändes som väldigt mycket eftersom varven blivit så långa straks innan det delas upp för ärmarna. Nu är det gjort, och med tillförsikt stickar jag vidare på överkroppsdelen.

Det blir ingen bild på koftan, det är ganska mörkt ute, och det finns inte mycket att se heller på den. I stället får ni en bild på ett par vantar som jag stickade tidigare i höstas, ur boken Varma tumvantar och några sockor av Eva Trotzig. Garnet är handspunnit, det ljusgråa och mörkgråa är från Blå Texel får, det röda är krapprotsfärgad Romney ull från fåren på bild i förrförra blogpost.

Vitt på taken ...

... trodde jag en liten stund att det var när jag tittade utan glasögon genom  det igenimmade badrumsfönstret. Men det var det förstås inte, denna varmaste decembermånaden sedan inte-vet-jag-hur-länge!

Jul blev det i alla fall, God Jul på er!

tre juliga fåglar

Garnet till fåglarna är rester av mitt handspunna garn, förutom det röda som är en liten rest sockgarn. Mönstret till dessa söta fåglar hittar ni på ravelry.

Romney

Idag var en härlig dag. På eftermiddagen tog vi, make, dotter och jag, en promenad genom ett område där det går får, Romney får. De går där för att få bukt med all jättebjörnloka som växer där över alla breddar. De gör ett bra jobb! Och visst är de söta.

Very sweet Romney sheep in our neighborhood. They do a good job in eating up all the giant hogweed that grows there, and thus improving the quality of the outdoor natural environment for the inhabitants of our town.

Förra året skaffade jag en fäll ifrån en Romney i den gruppen. Den var enormt skitig, men efter mycket tvättande och kardning och kamning blev det ändå ett bra garn som jag färgade i många olika färger, både med växtfärgning och syrafärger. Jag skall se om jag hittar bilder av det. I annat fall skall jag gå och ta bilder snart.

Spännande

eller skrämmande, så känns det just nu. Flera dagar redan har oket växt fram. Det blev dags att prova om det blir bra. Men stickningen krullar sig så mycket att det inte går att se om den är bra, nästan bra eller på tok för stor! Den har legat några dagar orörd. Men nu är maskorna trädda på en lång tråd, halskanten nålad på ett band och hela paketet ligger mellan två fuktade handdukar för att tvinga det i en plan modell.

Tålamod.

Varför krullar det sig som en stålfjäder? På andras bilder ser stickningen så mycket lugnare och balanserad ut.

Finns det smidigare metoder att tvinga stickningen att bete sig som ett plant textilstycke?

Varför

drar jag mig för att lägga upp? I måndags, när tredje steget i KAL-en publicerades så satte jag mig och ritade och räknade på hur det skulle bli, allt efter utmärkta instruktioner från Dödergöken. Inga problem, det såg bra ut, siffrorna stämde. Men resten av veckan har det bara legat, och det är inte förräns nu, i elfte stunden, att jag lägger upp. Meh, det är fegt och inte konstruktivt.

KoftKAL-en ska just hjälpa mig att lyckas med koftan, och på så sätt kommer garnstashen att minska lite så att jag kan spinna mer så att det kan bli fler lyckade koftor!

Nu har jag 101 maskor på pinnarna och ikväll ska det i alla fall bli några cm stickat!