Varför

drar jag mig för att lägga upp? I måndags, när tredje steget i KAL-en publicerades så satte jag mig och ritade och räknade på hur det skulle bli, allt efter utmärkta instruktioner från Dödergöken. Inga problem, det såg bra ut, siffrorna stämde. Men resten av veckan har det bara legat, och det är inte förräns nu, i elfte stunden, att jag lägger upp. Meh, det är fegt och inte konstruktivt.

KoftKAL-en ska just hjälpa mig att lyckas med koftan, och på så sätt kommer garnstashen att minska lite så att jag kan spinna mer så att det kan bli fler lyckade koftor!

Nu har jag 101 maskor på pinnarna och ikväll ska det i alla fall bli några cm stickat!

Provlapp till KoftKAL

Provlappar. Teorin är fantastisk: sticka en provlapp och tröjan kommer att ha perfekt passform. Praktiken är en annan: sticka en provlapp, mät stickfastheten, bestäm antal maskor, sätt igång, och stickfastheten är en annan! Jag behöver sticka bra mycket innan en jämn stickfasthet infinner sig, och det brukar inte ske under provlappens tid.

Nåja, stickat en provlapp har jag gjort, och en rejäl en dessutom!

Stickor nr 4 först och sedan 3,5 mm. Det blev inte märkbart fastare och det tyder på att jag stickade lösare allteftersom (där ser ni!). Stickfastheten blev 20,5 maskor per 10 cm med st 3,5. Här ser ni också randningen bra, ganska breda ränder nu när provlappen endast är 15 cm bred ungefär. På koftkroppen blir det nog ungefär 2 varv per färgbyte och på ärmarna 4-8 gissar jag. Kanske jag ska försöka att få tunnare ränder på ärmarna med, det kräver lite planering.

Garnval för koftKAL

Innan jag kan sticka provlapp(ar) måste jag välja garn, ett eller några alternativ. Jag har ett garn som var enormt kul att göra, både färgning och spinnande, men som är lite knepigt att använda. Det är nämligen självrandande och spräckligt:

Det är 440 gram, och borde räcka. Tidigare stickade jag en kofta i finull och den väger 360 gram och har aningen tjockare garn. Nu vill jag göra den här koftan lite större, och skulle det mot förmodan inte räcka får jag spinna mera brunt garn, eller övergå till annan randning sådär 2/3 delar nere i koftans bål och ärmar.

Jag gjorde garnet några år tillbaka, genom att färga små mängder vit finull i olika grön-gul-oranga färger och kombinera det i spinnandet med brun finull. Ena singeln är växelvis brunt och nån av grönfärgerna medan den andra singeln är brun (för det mesta). De färgade partierna blir alltså spräckliga.

Tidigare gjorde jag en mössa i garnet, och ett par vantar. Mössan, en basker, blev så här:

Kofta på gång med KoftKAL

Nu är jag i gång med Stickameras och Dödergöks KoftKAL, det blir en intressant resa!

För det första vill jag sticka i handspunnet, helt enkelt för att jag älskar att spinna och för att jag har massvis med garn som vill bli något. För det andra så har jag provat att sticka i handspunnet och av fem försök har endast ett blivit lyckad, så pass mycket lyckad att det blev en av mina två älsklingskoftor. Nästa hemspunna och stickada kofta har jag på mig ytterst sällan, den tredje är riktigt misslyckad, den fjärde har aldrig blivit ihopsatt och den sista, en tröja, sticks vid halsen. Av alla dessa erfarenheter har det blivit svårt att starta ett nytt koftprojekt.

Men nu! Nu ska det bli andra bullar.

Min koftskiss liknar ganska mycket min lyckade kofta (som var en stickad nerifrån, med isydda ärmar). Den får vara lite längre och ärmarna ska gärna bli också lite längre. Detta är ungefär specifikationerna:

• V-hals eftersom jag då kan ha en tunn tröja under så inte koftan nuddar och sticks vid halsen.
• För samma anledning ska ärmarna vara långa men inte för långa så att en tunn långärmad tröja kan sticka fram vid handledarna.
• Den skall följa figuren men inte sitta tight, några cm extra utrymme tycker jag om.
• Den ska komma ner till höfterna men inte ända ner till höftknölen.
• Jag tror jag provar fickor.
• Om garnet jag väljer är spräcklig så blir det inget mönster, annars vill jag gärna ha lite spetsmönster längs knappslån och över ärmarna.

Detta är skissen:

Den ser enkel ut, jag hoppas att det inte blir krångligt med V-hals, men det är nog enda alternativet för mig som kli-ig person.

Nu skall jag dyka i garnförrådet och se vad jag hittar. Det finns ett garn i mina tankar, får se om det blir det garnet.

Fleece Felting

This is such fun! The result is amazing and the process is really satisfying. Hard work, sheep fleece smells and colours, planning and thinking, some more hard work rolling, a lot of water and soap, checking, and then... voila, a beautiful sheep fleece to be used for whatever you want, while the sheep is happily growing another fleece for next year's usage.

Yesterday I attended a fleece felting workshop. Honestly it has attracted me to learn to felt a whole fleece a long time now, but I would not know what to use the final fleece for. Then, the teacher of the workshop showed me that you can do a lot more when felting fleeces, e.g. you can felt several smaller pieces to be used a sitting cushions on a bench or chair. This was really attractive to me so yesterday I learnt how to do this. And here is the result:

The 'whole' fleece.

I dreamed of a light brown or brown-greyish fleece, not too big. Hennie, the teacher had a lot of fleeces to choose from: a gorgeous (and huge!) grey Racka fleece, several Oussant and Skudde fleeces in white, brown and black, white Dutch 'heideschapen' (also huge) and more which I do not remember. My choice was this chocolatebrown Oussant fleece with sunbleched tips on the neck and back.

I have parted it in two halves, for the sitting cushions, but you can still 'see' how the fleece has covered the back, neck and sides of the sheep before shearing.

This are the two separate sitting cushions:

The one to the right must be the tail side of the fleece. The shape is more square than the other halve. The side facing the grass is covered with brown mountain sheep fleece, much like the brown colour of the Oussant. This mountain sheep fleece is felted too and this keeps the Oussant fleece staples together.

The fleece in the pictureto the left must have been the neck side of the fleece. The side facing the grass is covered with a lighter colour of mountain sheep fleece, which you can see at the borders of it.

I feel that this is not the last time I attempt fleece felting!

Breirol, Knitting Roll or Stick Rulle

The Knitting Roll is finished! Here is a picture of the whole shawl (in two parts) showing all used knitting patterns:

The patterns come, from top to bottom, from the following sources:

1, 2 and 3 are a combination of knitting in rib, knitting 3 together and wrapping yarn around the needle, all three practically identical but with a different number of normal rows in between (the pattern row is knit every 8, 4 and 2 rows respectively). These I have learned from a member in my spinning group.
4 and 5 are alternating holes made by yarn wraps and knitting together, but this time the holes are not straight above each other but alternating. Also these are taught to me by the same member of the spinning group.
6 (second picture) is derived from an old knitting book containing only knitting patterns. No author is mentioned in the book and the name of the pattern is something like Rhomb-ribbing.
7 and 8 are mentioned as old knitting patterns and are explained in a book about knitting with Gotland wool, 'Ekoull och Gotländsk sticksöm' by Ulla Persson and Kicki Trodin. Kråkspark and Björklöv (birchleave) are the names of the patterns.
8 is from the same book as number 6 and is called Korenaar (´Ear of corn´ according to the on-line translator).
9 is the last pattern, again from the member of the spinning group. This pattern has the lace holes running in diagonals between vertical bars.

After this pattern I ran out of yarn, as the yarn is handspun by me of a Dorset sheep, there is no more to be obtained of the same kind so I bound of.

Now I will give the shawl to a dear friend who has said that she adores lace and loves this shawl.

Stickmönster

Förr i tiden fick man lära sig att sticka av mamma eller mormor. Stickmönster skulle man lära sig och sedan komma ihåg, eftersom det inte fanns mönsterböcker ännu. Som hjälp för att komma ihåg olika mönster gjordes dessa 'stickrullar', i alla fall i Nederländerna. 'Breirol' kallas de. En lång sjal med olika mönster, som förvarades upprullade på en papprulle. Då kunde stickerskan titta på den ibland när hon ville få fram ett nytt mönster i en sjal, tröja eller annat hon ville sticka.

Det blir många hål på olika sätt, som bildar olika mönster. Varje mönster skiljs åt med 4 rader rätstickning, i bilden ovan ser ni att tredje mönstret har precis blivit påbörjat. När den här är färdig kommer den inte att ligga upprullad på en papprulle, det skulle vara tråkigt att stoppa undan något så fint.

Garnet är ganska tunn två-trådig Dorset ull, från får i Småland, från gården Vadet för att vara precis. Det var vinterull och den var hur smutsig som helst och ganska kort. Inte idealiskt alltså men det blev en fin tråd av det i alla fall! Den är spunnen på min Louet Victoria.