This bit of land was once dry, used by farmers. Now it has been returned to the wildlife, the birds. They use it happily to rest, to eat and to build their nests. The geese that flew over called out loud that spring is on its way.
Wednesday, 25 February 2015
Birds paradise /Fågelparadiset
En promenad i ett landskap där vinter håller på att övergå i vår. Människor dämde upp platsen för länge sedan, för att tillgodose sina egna behov. Nu har fåglarna fått tillbaka området och de använder det gärna. För att häcka, för att vila, hitta föda eller för att sova över. Ljudet av överflygande gäss förkunnade att våren är inte långt borta.
This bit of land was once dry, used by farmers. Now it has been returned to the wildlife, the birds. They use it happily to rest, to eat and to build their nests. The geese that flew over called out loud that spring is on its way.
This bit of land was once dry, used by farmers. Now it has been returned to the wildlife, the birds. They use it happily to rest, to eat and to build their nests. The geese that flew over called out loud that spring is on its way.
Muddar och torgvantar
Två saker blev klara denna vecka. Båda skall bli presenter som tack för en gåva, fast det återstår att se om de passar mottagarna.
Monicas Torvantar, efter ett mönster gjort till mig av Ravelry-vännen Monica, är gjorda av tre-trådigt Garn av Dorset ull. De blev mycket fina tycker jag själv, och det går allt lättare att sticka flätorna utan hjälpsticka, till och med utan att titta på beskrivningen hela tiden.
Jag fick en gammal Louet S10 spinnrock av kvinnan som skall få dessa. Tyvärr tror jag att hon har mycket större händer än jag, och dessa torgvantar passar mig utmärkt...
Two items are completed this week, both to be gifted to someone as a thank-you for a gift received from them. It is, at least for the half-mittens, yet unclear whether they will fit.
Monicas market-mittens, a pattern made for me by a Ravelry friend (Monica), are knitted of tree-plied brown Dorset, spun on my Louet Victorie. They are quite nice, if I may say so, and the cable-knitting is getting better all the time. These cables, on 3 and 2 stitches, are made without an extra cable needle, and I even managed to knit them without looking at the instructions continuously.
The receiver of the half mittens gave me her old Louet S10 spinning wheel, and unfortunately I believe she gas much broader hands than me, and the half mittens fit me perfectly...
De röd-gråa muddarna är stickade efter ett Estniskt mönster ur boken Ornamental Journey av Kristi Joeste och Kristiina Ehin, en mycket vacker bok med många bilder på otroligt tjusiga stickade och broderade handskar och vantar, berättelser, inspiration och stickinstruktioner. Boken kan jag rekommendera varmt!
Garnet spann jag av en fäll blå texel. Det röda var färgad som kardflor, med krapprot. Eftersom den här blå texel, som brukar vara grå till svart, var av en mycket ljus sort, så blev den röda färgen ganska klar.
Mottagaren är bonden som gav mig den här ullen, från sina texel får.
The red and grey cuffs are inspired by an Estonian knitting pattern for the cuffs of a pair of mittens, described in the book ' Ornamental Journey' by Kristi Joeste and Krisiina Ehin. A beautiful book full of pictures of stunning knitted and ornamental mittens, stories, inspiration and instructions. I can really recommend the book.
The yarn is spun of a blue texel fleece, the red is dyed with madder. This fleece was exceptionally light grey, normally blue texel is much darker. On this light grey, the madder dye takes beautifully.
The farmer who gave me this fleece will receive the cuffs.
Monicas Torvantar, efter ett mönster gjort till mig av Ravelry-vännen Monica, är gjorda av tre-trådigt Garn av Dorset ull. De blev mycket fina tycker jag själv, och det går allt lättare att sticka flätorna utan hjälpsticka, till och med utan att titta på beskrivningen hela tiden.
Jag fick en gammal Louet S10 spinnrock av kvinnan som skall få dessa. Tyvärr tror jag att hon har mycket större händer än jag, och dessa torgvantar passar mig utmärkt...
Two items are completed this week, both to be gifted to someone as a thank-you for a gift received from them. It is, at least for the half-mittens, yet unclear whether they will fit.
Monicas market-mittens, a pattern made for me by a Ravelry friend (Monica), are knitted of tree-plied brown Dorset, spun on my Louet Victorie. They are quite nice, if I may say so, and the cable-knitting is getting better all the time. These cables, on 3 and 2 stitches, are made without an extra cable needle, and I even managed to knit them without looking at the instructions continuously.
The receiver of the half mittens gave me her old Louet S10 spinning wheel, and unfortunately I believe she gas much broader hands than me, and the half mittens fit me perfectly...
De röd-gråa muddarna är stickade efter ett Estniskt mönster ur boken Ornamental Journey av Kristi Joeste och Kristiina Ehin, en mycket vacker bok med många bilder på otroligt tjusiga stickade och broderade handskar och vantar, berättelser, inspiration och stickinstruktioner. Boken kan jag rekommendera varmt!
Garnet spann jag av en fäll blå texel. Det röda var färgad som kardflor, med krapprot. Eftersom den här blå texel, som brukar vara grå till svart, var av en mycket ljus sort, så blev den röda färgen ganska klar.
Mottagaren är bonden som gav mig den här ullen, från sina texel får.
The red and grey cuffs are inspired by an Estonian knitting pattern for the cuffs of a pair of mittens, described in the book ' Ornamental Journey' by Kristi Joeste and Krisiina Ehin. A beautiful book full of pictures of stunning knitted and ornamental mittens, stories, inspiration and instructions. I can really recommend the book.
The yarn is spun of a blue texel fleece, the red is dyed with madder. This fleece was exceptionally light grey, normally blue texel is much darker. On this light grey, the madder dye takes beautifully.
The farmer who gave me this fleece will receive the cuffs.
Tuesday, 24 February 2015
Stripes / Ränder
Stripes are fascinating. Some of the floorrugs in the house where I am staying are handwoven ragrugs with beautiful stripes.
Ränder är snygga. Här ovan är det några handvävda trasmattor med snygga ränder, vävda av svärmor.
On the internet there is a site where you can generate your own stripes: http://www.biscuitsandjam.com/stripe_maker.php. This wouldn't make a bad ragrug!
På nätet finns en randgenerator, som gjorde ränderna här ovan åt mig, http://www.biscuitsandjam.com/stripe_maker.php. Det skulle kunna bli en trevlig matta!
On the internet there is a site where you can generate your own stripes: http://www.biscuitsandjam.com/stripe_maker.php. This wouldn't make a bad ragrug!
Sunday, 18 January 2015
How we spin
English
It is very interesting to see that, though there is a common knowledge about techniques and the names used for these techniques (short forward draw, long draw etc), every spinner has a very individual style. Last week, at the gathering of our spinning group, I tried to capture this in a little film. All spinners show, in a little more than half a minute, their way of spinning at that moment. It results in a very interesting and diverse 7 minutes.
The wool that is spun, the preparation of the wool and the spinning wheels used vary, as you will see. There is Shetland wool, Bleu du Maine, Blue Texel, Alpaca, Dutch Bont Schaap with Silk, 'White' wool and 'Brown' wool. The preparations vary from commercially combed and dyed top, to rolags, drumcarded fleece and washed and raw wool. Main technique used is short draw. Look for yourself and enjoy:
Nederlands
Het is ontzettend interessant om the zien dat, hoewel er algemeen bekende termen zijn voor de technieken van het spinnen, iedere spinner een eigen stijl heeft, ook al wordt volgens dezelfde techniek gesponnen. Afgelopen week heb ik tijdens de bijeenkomst van onze spingroep dit proberen vast te leggen in een filmpje, waarin iedere spinner in ruim een halve minuut de eigen manier van spinnen (van dat moment) laat zien. Het resultaat is een boeiende 7 minuten durende film.
De wol die gesponnen werd, de preparatie van de wol en de spinnewielen die zijn gebruikt varieren, zoals je zult zien. Er is gesponnen met Shetland wol, Bleu du Maine, Blauwe Texelaar, Alpaca, Hollands Bont schaap met Zijde, 'Witte' wol en 'Bruine' wol. De preparatie van de wol varieert van commercieel gekamde en geverfde kaardlont, rolags, kaardvliezen tot gewassen en ruwe vacht. De meest gebruikte techniek is 'short draw'. Kijk en geniet.
Svenska
Det är riktigt intressant att se att, fast det finns allmänna termer för de vanligaste spinntekniker, varje spinnare har en egen stil. Förra veckan har jag försökt att kartlägga variationerna i vår spinngrupp i en liten film. Varje spinnare visar i drygt en halv minut dess egen still för det tillfället. Det resulterar i en intressant film på 7 minuter.
Ullen som spinns, ullprepareringen och spinnrockarna som användes varierar som du kan se. Det har spunnits med Shetland, Bleu du Maine, Blå Texel, Alpaca, Holländsk Bont får med silke, ´Vit´ ull och 'Brun' ull. Prepareringen varierar från kommersiell färgad kardband, kardade rolags, kardflor till tvättad och rå ull. Den mest använda tekniken är korta drag. Titta och njut.
It is very interesting to see that, though there is a common knowledge about techniques and the names used for these techniques (short forward draw, long draw etc), every spinner has a very individual style. Last week, at the gathering of our spinning group, I tried to capture this in a little film. All spinners show, in a little more than half a minute, their way of spinning at that moment. It results in a very interesting and diverse 7 minutes.
The wool that is spun, the preparation of the wool and the spinning wheels used vary, as you will see. There is Shetland wool, Bleu du Maine, Blue Texel, Alpaca, Dutch Bont Schaap with Silk, 'White' wool and 'Brown' wool. The preparations vary from commercially combed and dyed top, to rolags, drumcarded fleece and washed and raw wool. Main technique used is short draw. Look for yourself and enjoy:
Nederlands
Het is ontzettend interessant om the zien dat, hoewel er algemeen bekende termen zijn voor de technieken van het spinnen, iedere spinner een eigen stijl heeft, ook al wordt volgens dezelfde techniek gesponnen. Afgelopen week heb ik tijdens de bijeenkomst van onze spingroep dit proberen vast te leggen in een filmpje, waarin iedere spinner in ruim een halve minuut de eigen manier van spinnen (van dat moment) laat zien. Het resultaat is een boeiende 7 minuten durende film.
De wol die gesponnen werd, de preparatie van de wol en de spinnewielen die zijn gebruikt varieren, zoals je zult zien. Er is gesponnen met Shetland wol, Bleu du Maine, Blauwe Texelaar, Alpaca, Hollands Bont schaap met Zijde, 'Witte' wol en 'Bruine' wol. De preparatie van de wol varieert van commercieel gekamde en geverfde kaardlont, rolags, kaardvliezen tot gewassen en ruwe vacht. De meest gebruikte techniek is 'short draw'. Kijk en geniet.
Svenska
Det är riktigt intressant att se att, fast det finns allmänna termer för de vanligaste spinntekniker, varje spinnare har en egen stil. Förra veckan har jag försökt att kartlägga variationerna i vår spinngrupp i en liten film. Varje spinnare visar i drygt en halv minut dess egen still för det tillfället. Det resulterar i en intressant film på 7 minuter.
Ullen som spinns, ullprepareringen och spinnrockarna som användes varierar som du kan se. Det har spunnits med Shetland, Bleu du Maine, Blå Texel, Alpaca, Holländsk Bont får med silke, ´Vit´ ull och 'Brun' ull. Prepareringen varierar från kommersiell färgad kardband, kardade rolags, kardflor till tvättad och rå ull. Den mest använda tekniken är korta drag. Titta och njut.
Monday, 12 January 2015
Sticka, sticka, repa upp, repa upp tills det blir BRA!
Då hade så mycket av nederdelen blivit stickat att det såg ut som en blivande kofta. Kort-korta boleron hade växt till sig och blivit en vest! Några funderingar fanns om den hade tillräckligt med vidd, men det var svårt att bedöma, så nederkanten sattes på en tråd och det var dags fär en ärm! Det kändes som en liten milstolpe.
Maskorna plockades upp, extra maskor under armen, det fick bli 14 stycke. Många? Det såg ut att behövas. Stickandet påbörjades på ärmen, med en lång rundsticka. Då kom jag ihåg två saker. Det ena var att jag inte gillar att sticka med en lång rundsticka a la 'magic loop'. Och det andra var att det går runt, runt, i ganska hög takt, och hela koft-paketet skulle snurras med i samma takt. Inte skönt. Turligt nog fick jag av min mamma några stickor 3,5, som är för korta för att vara jumperstickor och för långa för att vara strumpstickor. Dessa passade utmärkt för ärm-stickning, i stället för den där eländiga långa rundstickan. Och fort lärde jag mig att snurra stickorna med-urs en gågn efter ett avklarat varv.
Så det kändes bättre igen. Tills dess att ärmen nådde armbågen ungefär. Då fick jag hjälp av dottern att bedöma vidden på över-och nederdelen. Jo, sa hon, den är för tight. Och eftersom jag hade bestämt mig att den här gången göra en kofta som blir BRA, så återstår inget annat än att repa upp tills över de sista minskningarna, och sticka om över- och nederdel. Men först skall det bli ärmar!
När ärmen är så gott som på full längd förstår jag att den är för sladdrig. Aldrig att jag får minskingarna så tätt på varann att det både ser bra ut och hamnar på rätt vidd vid handleden. Så den skall också göras om. Men först skall det blir ärm nummer två!
Där är jag nu. Kommer jag att bli klar före månadsslutet? Knappast. Men prioritering är solklar: i första hand skall koftan bli BRA. I andra hand skall den bli klar.
Maskorna plockades upp, extra maskor under armen, det fick bli 14 stycke. Många? Det såg ut att behövas. Stickandet påbörjades på ärmen, med en lång rundsticka. Då kom jag ihåg två saker. Det ena var att jag inte gillar att sticka med en lång rundsticka a la 'magic loop'. Och det andra var att det går runt, runt, i ganska hög takt, och hela koft-paketet skulle snurras med i samma takt. Inte skönt. Turligt nog fick jag av min mamma några stickor 3,5, som är för korta för att vara jumperstickor och för långa för att vara strumpstickor. Dessa passade utmärkt för ärm-stickning, i stället för den där eländiga långa rundstickan. Och fort lärde jag mig att snurra stickorna med-urs en gågn efter ett avklarat varv.
Så det kändes bättre igen. Tills dess att ärmen nådde armbågen ungefär. Då fick jag hjälp av dottern att bedöma vidden på över-och nederdelen. Jo, sa hon, den är för tight. Och eftersom jag hade bestämt mig att den här gången göra en kofta som blir BRA, så återstår inget annat än att repa upp tills över de sista minskningarna, och sticka om över- och nederdel. Men först skall det bli ärmar!
När ärmen är så gott som på full längd förstår jag att den är för sladdrig. Aldrig att jag får minskingarna så tätt på varann att det både ser bra ut och hamnar på rätt vidd vid handleden. Så den skall också göras om. Men först skall det blir ärm nummer två!
Där är jag nu. Kommer jag att bli klar före månadsslutet? Knappast. Men prioritering är solklar: i första hand skall koftan bli BRA. I andra hand skall den bli klar.
Thursday, 1 January 2015
Spinnarplaner 2015
Gott Nytt År! Happy New Year! Gelukkig Nieuw Jaar!
Fyrverkeridimmorna har lagt sig (det var en kortare tid man fick tända fyrverkeri här och det verkar att man höll sig till detta men brände upp lika mycket som andra år: det blev ett himla intensivt knallande runt 12-slaget). Så nu är det dags för en liten summering av 2014 och lite planläggning för 2015. Eller ett försök till planläggning iallafall.
En snabb titt tillbaka till början av 2014 visade vilka planer jag hade, så nu ser jag vilka av det som blivit förverkligade. Planerna var att ta hand om en massa fällar: av Finull (har tvättad båda två, kardat den ena men spunnit nästan inget av dem), Gotland (har sorterat men inte tvättat), Gotland-Dorset korsning (har tvättat och kardat, spunnit en del och färgat en del) och Romney (har spunnit upp den, det blev delvis vitt garn men det mesta är syrafärgat i olika färger).
Sedan hoppades jag på en spinnträff med några Ravelry kompisar på sommaren och det har blivit av, tack för det!
Väva band ville jag göra och mycket riktigt skaffade jag en bandvävstol och det blev 2 fina band. En ser ni här, vävd av handspunnen Leicester Longwool:
Sticka tröjor har jag gjort (2koftor och en tröja) men det var ingen succe med passformen. Så nu deltar jag i Dödergöks Uppifrån och ner koftKAL så att det äntligen blir någon tröja/kofta som är användbar. Och växtfärga ville jag göra, det blev hundkex, vassvippor, lökskal och krapprot, fina färger allihopa!
Det jag också har gjort och som inte var planerat, är att ge en spinnkurs! Under 3 kvällar har jag och en spinnkompis lärt ut spinnandets baskunskaper till 10 intresserade kvinnor, och det var otroligt roligt och stimulerande. En gång i månaden är jag värdinna för en spinnträff hos vår ullförening, så förhoppningsvis kommer det en del av dessa elever till träffarna när de sätter igång igen detta år.
Under året blev jag med fler fällar (bl.a. Blå Texel, Dorset och Leicester Longwool) och det har känts som skrämmande mycket: jag har ansträngt mig att inte ta emot fällar av sorter som jag redan har eller har spunnit. Det lyckades men än så finns det spinnmaterial här hemma! Det vill jag jobba på.
Av en Ravelrykompis fick jag underbar norsk ull som jag längtar till att få börja med, jag vill absolut pröva den denna vår!
Nya utmaningar för 2015 blir att spinna silke. Och så vill jag spinna mera boucle garn.
Det här året skall jag återigen börja notera det som blir spunnit i en excel ark, det är praktiskt och faktiskt kul.
Och så hoppas jag på en spinnträff med några Ravelry spinnkompisar igen under sommaren! För att spinna tillsammans är nästan det roligaste som finns!
Fyrverkeridimmorna har lagt sig (det var en kortare tid man fick tända fyrverkeri här och det verkar att man höll sig till detta men brände upp lika mycket som andra år: det blev ett himla intensivt knallande runt 12-slaget). Så nu är det dags för en liten summering av 2014 och lite planläggning för 2015. Eller ett försök till planläggning iallafall.
En snabb titt tillbaka till början av 2014 visade vilka planer jag hade, så nu ser jag vilka av det som blivit förverkligade. Planerna var att ta hand om en massa fällar: av Finull (har tvättad båda två, kardat den ena men spunnit nästan inget av dem), Gotland (har sorterat men inte tvättat), Gotland-Dorset korsning (har tvättat och kardat, spunnit en del och färgat en del) och Romney (har spunnit upp den, det blev delvis vitt garn men det mesta är syrafärgat i olika färger).
Sedan hoppades jag på en spinnträff med några Ravelry kompisar på sommaren och det har blivit av, tack för det!
Väva band ville jag göra och mycket riktigt skaffade jag en bandvävstol och det blev 2 fina band. En ser ni här, vävd av handspunnen Leicester Longwool:
Sticka tröjor har jag gjort (2koftor och en tröja) men det var ingen succe med passformen. Så nu deltar jag i Dödergöks Uppifrån och ner koftKAL så att det äntligen blir någon tröja/kofta som är användbar. Och växtfärga ville jag göra, det blev hundkex, vassvippor, lökskal och krapprot, fina färger allihopa!
Det jag också har gjort och som inte var planerat, är att ge en spinnkurs! Under 3 kvällar har jag och en spinnkompis lärt ut spinnandets baskunskaper till 10 intresserade kvinnor, och det var otroligt roligt och stimulerande. En gång i månaden är jag värdinna för en spinnträff hos vår ullförening, så förhoppningsvis kommer det en del av dessa elever till träffarna när de sätter igång igen detta år.
Under året blev jag med fler fällar (bl.a. Blå Texel, Dorset och Leicester Longwool) och det har känts som skrämmande mycket: jag har ansträngt mig att inte ta emot fällar av sorter som jag redan har eller har spunnit. Det lyckades men än så finns det spinnmaterial här hemma! Det vill jag jobba på.
Av en Ravelrykompis fick jag underbar norsk ull som jag längtar till att få börja med, jag vill absolut pröva den denna vår!
Nya utmaningar för 2015 blir att spinna silke. Och så vill jag spinna mera boucle garn.
Det här året skall jag återigen börja notera det som blir spunnit i en excel ark, det är praktiskt och faktiskt kul.
Och så hoppas jag på en spinnträff med några Ravelry spinnkompisar igen under sommaren! För att spinna tillsammans är nästan det roligaste som finns!
Saturday, 27 December 2014
Sakteligen går det framåt
Koftan växer långsamt. Än går det framåt, än går det lite bakåt. Idag gick det lite bakåt. Jag har haft rejält med sticktid, eftersom jag vaknade toktidigt, och efter att ha legat vaken ett tag gick jag upp kl 7:00 och satte mig i soffan med stickningen. Då upptäckte jag att jag var något sent med att sätta av maskor till ärmarna, så koftan höll på att bli för stor!
Jag räknade och räknade, men det blev fel gång på gång, det gick åt en massa papper. Till slut skrev jag ner allt i ett kalkylblad på paddan, och då klarnade det. Mycket lättare att ändra små detaljer som t.ex. hur många maskor man lägger upp under ärmarna, eller om maskorna mellan raglanökningarna (3 i min kofta) skall läggas till kroppen eller till ärmarna. Och hur många varv som skall repas upp är också lättare att räkna ut.
Det hade nog blivit fel med provningen, förmodligen var tråden som var trädd genom maskorna inte tillräckligt avspänd så att stickningens fulla omkrets kom inte fram. Tror jag. Eller så var det något annat, ovana kanske, eller en rädsla att färdigställa en alltför tight kofta.
I alla fall så fick jag repa upp 6 varv. Det kändes som väldigt mycket eftersom varven blivit så långa straks innan det delas upp för ärmarna. Nu är det gjort, och med tillförsikt stickar jag vidare på överkroppsdelen.
Det blir ingen bild på koftan, det är ganska mörkt ute, och det finns inte mycket att se heller på den. I stället får ni en bild på ett par vantar som jag stickade tidigare i höstas, ur boken Varma tumvantar och några sockor av Eva Trotzig. Garnet är handspunnit, det ljusgråa och mörkgråa är från Blå Texel får, det röda är krapprotsfärgad Romney ull från fåren på bild i förrförra blogpost.
Jag räknade och räknade, men det blev fel gång på gång, det gick åt en massa papper. Till slut skrev jag ner allt i ett kalkylblad på paddan, och då klarnade det. Mycket lättare att ändra små detaljer som t.ex. hur många maskor man lägger upp under ärmarna, eller om maskorna mellan raglanökningarna (3 i min kofta) skall läggas till kroppen eller till ärmarna. Och hur många varv som skall repas upp är också lättare att räkna ut.
Det hade nog blivit fel med provningen, förmodligen var tråden som var trädd genom maskorna inte tillräckligt avspänd så att stickningens fulla omkrets kom inte fram. Tror jag. Eller så var det något annat, ovana kanske, eller en rädsla att färdigställa en alltför tight kofta.
I alla fall så fick jag repa upp 6 varv. Det kändes som väldigt mycket eftersom varven blivit så långa straks innan det delas upp för ärmarna. Nu är det gjort, och med tillförsikt stickar jag vidare på överkroppsdelen.
Det blir ingen bild på koftan, det är ganska mörkt ute, och det finns inte mycket att se heller på den. I stället får ni en bild på ett par vantar som jag stickade tidigare i höstas, ur boken Varma tumvantar och några sockor av Eva Trotzig. Garnet är handspunnit, det ljusgråa och mörkgråa är från Blå Texel får, det röda är krapprotsfärgad Romney ull från fåren på bild i förrförra blogpost.
Subscribe to:
Posts (Atom)